På botten..
Jag var världens lyckaligaste tjej. skulle aldrig i hela mitt liv vilja byta ut mitt liv mot någon annans, inte ens mot alla pengar i hela världen. Jag tackade varje dag för att jag fått ett sådant underbart liv. Levde i en underbar lägenhet. underbar familj. nära och kära vänner, men framförallt jag hade hittat min själsvän. Killen jag skulle leva med tills jag dog. Tyckte synd om alla singlar som inte funnit denna lycka, som inte kände denna kärlek till en annan person, och som inte fick denna kärlek tillbaka. Han gjorde allt för mig och jag gjorde allt för honom.
I lördags förändrades hela min värld, mitt liv rasade samman framför mina ögon. Jag känner mig så tom, så ensam och övergiven. Det finns inte någon som kan hålla om mig när jag är trött, ingen som torkar mina tårar när jag är ledsen, ingen som säger fina kommentarer när jag som mest behöver det, ingen som får mig o skratta när jag är nere. Det är bara jag nu. Och här står jag, på ostadiga ben och funderar över åt vilket håll jag ska fortsätta att vandra. För jag måste ju fortsätta, för visst fortsätter livet trotts att det inte känns så nu. För visst kryllar världen av andra killar.
Ja visst gör det, men jag vill inte fortsätta livet utan dig, jag vill inte vara tillsammans med ngn annan kille. Jag vill ha dig. Du är allt. Du är snygg, du är rolig, varm och kärlekfull. Du är min absolut bästaste bästa vän...och nu har jag förlorat dig för alltid.
Försöker fårstå vad som gick så fel. Allt jag gjorde gjorde jag för oss. Allt jag tänkte innefattade oss. Jag älskar ju dig så mkt, hur kunde du missa detta?
If youre not the one...
